|
|
Det är lite lustigt hur alla kan känna till Street Fighter II och modeflugan Street Fighter IV, medan så få känner till det allra första Street Fighter eller Street Fighter III. Eller känner till och känner till, folk har nog hört talas om dem (eller är förhoppningsvis tillräckligt smarta att begripa att om det finns en del fyra och två så borde det logiskt sett finnas en del tre och en första del också) men det är nog relativt få som faktiskt själva har upplevt eller spelat sig mätta på t ex denna, den tredje delen i världens bästa 2D fighting-serie. Sin vana trogen släppte Capcom spelet i flera olika versioner så först en kort redogörelse om dessa.
Street Fighter III: Double Impact består egentligen av två st spel; originalversionen New Generation samt den första uppdateringen 2nd Impact, därav den smått fyndiga undertiteln Double Impact till DreamCast. 3rd Strike med den ytterligare undertiteln Fight For the Future är sedan den tredje och slutgiltiga versionen av Street Fighter III och även den som typ allmänt anses vara den mest fulländade. Ska sanningen fram är det dock relativt lite som skiljer de två till tre spelen åt faktiskt. Det ska till att man är ett dö hårt-fan av fighting-genren i allmänhet och Street Fighter i synnerhet för att då överhuvudtaget märka av några andra skillnader än att Chun Li åter är med och sparkar folk i pannan i 3rd Strike. Pretentiösa besserwissrar hoppar säkert högt i tak nu men i princip handlar det faktiskt om samma spel varför vi valde att sätta likhetstecken mellan Double Impact och 3rd Strike. Det enklaste vore kanske att bara skriva "Street Fighter III" i rubriken och skippa den här frågeställningen helt för den delen.
Men hur är själva spelet då? Jovars. En folkkär klassiker som tvåan blev det ju visserligen inte men vi vågar gissa på att det knappast har att göra med spelet i sig... Snarare beror det delvis på att 2D-genren aldrig varit mindre populär än i slutet av 90-talet när spelet släpptes (för vem ville egentligen ha Street Fighter III i 2D när det samtidigt fanns spel som Virtua Fighter 3 och Tekken 3 i 3D...) men framförallt tippar vi på att det har att göra med det sånär som på Ken och Ryu helt nya persongalleriet som inte alls är lika minnesvärt som den förra uppsättningen gatukämpar... De nya karaktärerna är i princip bara suppleanter för alla gamla favoriter från förr. En del blandar olika tekniker från diverse äldre kämpar medan andra är mer eller mindre direkta ersättare i nya kostymer. Idén som sådan var säkert god men kruxet är bara att förebilderna från tvåan är ju alltför karismatiska för att ge plats åt ett helt nytt gäng... Kanske hade det mottagits bättre om man hade blandat gammalt med nytt istället för att bara slänga ut det gamla för att göra plats blott för det nya. Nu tänkte de flesta bergis att stridspitten Alex var ju inte lika hård som Guile, ninja-tösen Ibuki var inte lika förföriskt dödlig som Chun Li, brasilianaren Oro var inte lika charmigt bisarr som Blanka osv, osv... Det är alltså i presentationen som det hela brast... Capcom lyckades inte sälja sin affärsidé helt enkelt. Man lyckades inte övertyga en hel spelvärld varför folk skulle bry sig om ännu ett Street Fighter i 2D som därtill innehöll nästan bara alla dessa nya personligheter. Trist nog var det spelet i sig som hamnade i kläm för trots alla dess goda kvalitéer - och trots att det fortfarande är den bästa uppföljningen som har gjorts till tvåan - så blev det oförtjänt förbisett av samma spelvärld som nu hellre hyllar gammal skåpmat i ny förpackning som det sk Mega Man 9 och just Street Fighter IV.
Street Fighter III känns iallafall betydligt mer som ett helt nytt spel i serien än den grovt överskattade del fyra törs vi påstå. Här vågade man gå i sin egen riktning men samtidigt(!) ändå
försöka vidareutveckla serien såväl spelmekaniskt som vad gäller story och karaktärer. Ingen fan service här inte, om man inte räknar med att Capcom i senare upplagor plockade in både Chun Li och Akuma vill säga. Sedan att det fanns folk som på fullaste allvar föredrog systertiteln Street Fighter Alpha 3 då det begav sig, det övergår vårt förstånd. Där Alpha 3 endast lyckades vara rörigare än någonsin tidigare är Street Fighter III vad riktig fighting handlar om. Det är snyggt, det är snabbt och det är precist men framförallt annat är det alldeles lagom balanserat mellan avskalat och invecklat för att tilltala både nybörjare och rutinerade spelare. Spelglädje av den gamla goda skolan fast i ny, läcker inramning alltså. Kronologiskt är det i skrivande stund fortfarande den senaste delen i serien och vi håller fortfarande tummarna för att en riktig uppföljare till Street Fighter III ska dyka upp en dag och inget feglir som med fyran... De allra största prestigematcherna de senaste åren har vi hållit i de olika versionerna av Street Fighter III och det är ingen mindre än undertecknad som är den regerande mästaren i New Generation och 2nd Impact... Nu ska vi bara inte låtsas om att någon annan tog titlen i just 3rd Strike under den stora årliga spelturneringen ifjol... Min poäng med det här är att revanschsuget och snacket inför nästa årliga turnering i olika Street Fighter III-upplagor är redan igång, både här på redaktionen och inom samfundet där vi anordnar dessa turnerningar. Sedan vem som egentligen vann i Street Fighter IV är det få som minns eller bryr sig om. Det säger en del om hur högt vi värderar Street Fighter III.
Street Fighter III är tillskillnad från fyran inte bara ännu en tröttsam uppdatering av del två utan faktiskt en helt ny del i serien i ordens rätta bemärkelse och vi håller fortfarande tummarna för att Capcom ska våga följa upp även trean på riktigt en vacker dag.
|
