|
|
Det låter alldeles säkert som en dålig klyscha med hänvisning till titeln men Crazy Taxi är faktiskt helt vansinnigt roligt. Jag minns ack så väl när de hade det i arkadhallen nere på stranden här i stan. Det var länge ett av mina absoluta favoritspel av märket SEGA och även ett av de få av deras titlar som jag som gammal Nintendo-spelare redan då kunde erkänna att jag tyckte väldigt bra om. Spelidén är lika unik som självklart enkel, vilket ju har kommit att utmärka Segas olika arkadspel. Här gäller det hur som helst att plocka upp passagerare och köra taxi så snabbt och så snyggt som bara möjligt i en storstad som helt uppenbart är baserad på San Fransisco med dess många långa nedförsbackar (vilket leder till både en och annan spektakulär luftfärd vill jag lova).
Upplägget är helt fritt och man kan mao köra i precis vilken riktning som helst i den här tredimensionella staden. Även här var alltså Sega före sin tid. Många förknippar den icke- linjära stilen med Grand Theft Auto III och dess efterföljare men faktum är att Crazy Taxi var ett par år före med detta. Dessutom fungerar bilkörandet riktigt bra här till skillnad från i GTAIII som jag finner på snudd till ospelbart. Nästan varje ny spelomgång bjuder på helt oförglömliga spelminnen. Vad sägs t ex om att köra ut på tågrälsen eller lyckas komma upp på hustaken med taxibilen, och allt detta till The Offsprings passande hektiska soundtrack. Sammanfattningsvis levererar Crazy Taxi faktiskt förvånansvärt bra bilkänsla med ett skönt flyt i styrningen, väldigt kul musikval (The Offspring liksom!) och är överlag bättre än sin överdrivna uppföljare. Det första Crazy Taxi kändes nämligen aldrig för överdrivet eller flummigt. Det var helt perfekt för sin tid och är än idag en spelupplevelse likt få andra.
Här kör man arma passagerare runt den trafikerade stadskärnan, ut i förorter, raka vägen genom parker, ut på motorvägar, tågräls och även hustak på väg till t ex kyrkan, Pizza Hut och Kentucky Fried Chicken!
|
