|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1999: The Virgin Suicides
Sofia Coppolas långfilmdebut i regissörsrollen och efter hennes eget manus också.
Psykologiskt drama med James Woods och Kathleen Turner som herr och fru Lisbon och inte minst Kirsten Dunst, som även om hon fortfarande var bara barnet på den tiden redan var en etablerad barnskådis från filmer som bl a En vampyrs bekännelse och den första Jumanji, som en av deras fem döttrar, Lux. Baserat på Jeffrey Eugenides debutroman med samma namn från 1993. Handlingen utspelar sig dock i mitten på 70-talet och kretsar runt nämnda döttrar till herr och fru Lisbon som är på tok för rigida och överbeskyddande i sin uppfostran, till den grad att det har direkt skadlig verkan... Det är framför allt modern som är skurken men fadern är inte mycket bättre som låter det hända, för vek för att ställa upp för sina barn den toffeln. Det slutgiltiga utfallet kommer då heller inte som någon direkt överaskning med tanke på titeln på både boken och filmen. Absolut sevärt!
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2003: Lost in Translation
Sofia Coppola regisserar Bill Murray och Scarlet Johansson på villovägar, såväl i livet som i det samtida samt för dem främmande Tokyo, efter eget manus och medproducerat av Coppola själv också. Detta var DEN filmen som Sofia Coppola slog igenom med stort i regissörsstolen, den som fick alla ögonen på henne liksom. Ett existentiellt drama som ändå lyckas vara mycket mysigt att titta på, speciellt om man själv någonsin har varit i Tokyo. Den redan då gamla stjärnan Bill Murray gentemot en då relativt okänd och väldigt ung Scarlet Johansson, det funkar bara, dynamiken finns där och Coppola fångar skickligt det hela på bild. Lost in Translation är lätt en av 2003 års bästa filmer och Oscarsnominerades också för bästa film. Det är en höjdpunkt i Bill Murrays karriär och gav honom hans livs enda Oscarsnominering för en roll, medan Sofia Coppoloa själv Oscarsnominerades för bästa regi samt vann för bästa originalmanus här i denna.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2006: Marie Antoinette
Med Kirsten Dunst i huvud- och titelrollen som den unga franska drottningen Marie-Antoinette. Regisserat och medproducerat av Sofia Coppola efter manus av henne själv baserat på biografin om Marie-Antoinette av Antonia Fraser från 2001.
Men varför är det modern rock- och popmusik i det här historiska dramat som utspelar sig på 1700-talet? Det passade i regissörskans tidigare samtida filmer
men skär sig verkligen med vad som syns i bild här och det verkar ju inte bättre än att Sofia Coppola bara ville vara märkvärdig, då detta var vad som ansågs hippt och trendig runt när filmen var aktuell. Musiken som faktiskt är tidsenlig för 1700-talet stärker scenerna, medan de moderna låtarna är bara distraherande och har också fått filmen att åldras som mjölk.
En ytlig film i slutändan men ändå riktigt välgjord och uppmärksammad, så fastän Sofia Coppolas tagning på Marie-Antoinette inte funkar för mig är detta ändå en hennes mest väsentliga filmer.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2010: Somewhere
Marie Antoinette var inte för mig fast Sofia Coppola kom igen med sin nästa film, i sedvanlig ordning också medproducerad av henne efter eget manus. När jag såg Somewhere för första gången dröjde det inte många minuter in för mig att inse att jag skulle gilla den här. Det gjorde jag. Och gör fortfarande.
Fåordig film med Stephen Dorff i huvudrollen som skådis med existentiell ångest, för trots kändisskap och en framgångsrik karriär är hans liv tomt.
Det ändras när hans före detta dumpar av deras gemensamma dotter för att finna sig själv eller dylik självupptagen nonsens... Bara lämnar barnet med honom på obestämd tid helt utan hänsyn.
Det borde finnas en plats i helvetet reserverad för sk "mödrar" som överger sina egna barn.
Elle Fanning spelar i alla fall den 11-åriga dottern som helt uppenbart har det bättre med fadern och i sin tur också ger hans liv glädje och mening. Coppola lyckas väldigt bra med det här mycket tänkvärda dramat.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2020: On the Rocks
Dramakomedi, om än inte direkt roligt dock. Mest bara... Dramatiskt. Men inte värst dramatiskt heller faktiskt, ett väldigt lättsamt drama. Ganska torrt egentligen, inte direkt händelefyllt och inte direkt hjärtfyllt... Lagom trivsamt dock. Med manus av och producerat av Sofia Coppola också. Och det är ju alltid trevligt att se Bill Murray, som fröken Coppola kollaborerat med på såväl A Very Murray Christmas som mest berömt nog Lost in Translation tidigare. Här spelar han gentemot den helt enastående Rashida Jones, känd från både The Office och Parks and Recreation, i rollen som hans dotter som misstänker att hennes make måhända har en affär och anförtror det åt sin far som själv är en gammal player och därför av sin bestämda åsikt om saken. Inte mycket händer egentligen och hela filmen kan i slutändan faktiskt sägas vara en stor ingetburgare, men jag tycker så mycket om både Bill Murray och Rashida Jones att jag ändå är ombord för den här.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
Topp-5: Väsentliga filmer av Sofia Coppola (sammanfattning)
