|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1954: On the Waterfront
Storstadshamn på svenska.
Efter att ha varit nominerad till bästa manliga skådespelare tre år på raken ledandes fram till denna så var det Storstadshamn som till sist vann Brando en Oscar. Filmen var faktiskt den vida mest hyllande i hela hans karriär när det begav sig och kammade hem hela åtta stycken statyetter utav totalt tolv nomineringar. Gamle Brando är yngre här än vad man mest blivit van vid att se honom, samt i svartvit, men nog är det Brando alltid. Det där anletet går inte att ta miste på.
Brando spelar hamnarbetare tillika ovillig underhuggare inom den lokala organiserade brottsligan som brottas med samvetet efter ett mord. Bra grejer.
Funderade på den senare Sayonara som han också åtminstone nominerades för men det fick trots allt bli den vinnande rullen här att inleda Brandos topp-5 mest väsentliga. Den som vill veta vad den stora grejen var med Brando på 50-talet rekommenderas att kolla in Storstadshamn.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1962: Mutiny on the Bounty
Nyinspelning baserad på romanen från 1932 baserad på det livs verkliga myteriet på Bounty 1789.
Brando fick inte mycket kärlek för sin roll som Fletcher Christian, den som ledde myteristerna, från kritikerna när det begav sig men vad visste de? Samma kritiker sågade Alice i Underlandet tidigare på 50-talet och Stanley Kubricks 2001 - Ett rymdäventyr senare på 60-talet. Filmer som idag betraktas som odisputabla klassiker.
Det här är ändå Brandos mest nämnvärda film från hela 60-talet i min mening. Brukade spelas på TNT/TCM och jag brukade alltid fastna vid denna om jag råkade kanalsurfa mitt in någonstans. Detsamma gäller för övrigt nyinspelningen från 1984 med Mel Gibson i samma roll.
Hur mycket jag än uppskattar Brandos gestlatning av Christian så måste jag dock nämna att dåtidens kritik skadade tydligen hans karriär som sedan inte återhämtade sig förrän en viss annan roll hela tio år senare...
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1972: The Godfather
Detta är den. Hans livs roll. Som Gudfadern i fråga. DEN Gudfadern. Maffiabossen Vito Corleone. Francis Ford Coppola regisserade efter manus av Mario Puzo och Coppola själv baserat på romanen från 1969 av Puzo själv. Enormt inflytelserik den här filmen och inte bara på annan film utan tydligen på verkliga yrkeskriminella.
Al Pacino är väldigt bra som den unge Michael Corleone, som i slutändan motvilligt måste ta över efter sin far. Pacino är dock så ung här att man inte alls känner igen honom. Och det är inte förrän först i slutet av hela filmen som han faktiskt axlar rollen som den nye Gudfadern.
Större delen av filmen är det Brando som är DEN Gudfadern och det är honom storyn kretsar kring. Det går dessutom inte att förneka Brandos mycket starka närvaro. Varje scen där han är med dras ljuset till honom. Han blir centern för scenen liksom. Filmen vann tre Oscar, inklusive för bästa film och för just Brando som bästa skådespelare.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1978: Superman: The Movie
Brando har egentligen bara en mindre roll här men sannerligen ögonbrynlyftande. Vilket givetvis var meningen. Att kasta en okänd eller relativt okänd ung skådis i huvudrollen som självaste Stålmannen men en riktig filmstjärna som alla känner till i en av de andra rollerna för att få alla blickarna på sig. Vem vore då bättre i rollen som Jor-El, fadern till mannen av stål, än självaste Gudfadern?
Att ha en tvåfaldig Oscarsvinnare som Brando i en av, de om än mindre så trots allt betydande, rollerna gav den här filmen baserad på serietidningar om en superhjälte som flyger omkring i färgglada trikåer något extra. Typ status, tyngd, värdighet... Folk som annars bara hade fnyst åt tanken på Superman som film fick sig en tankeställare. Marlon Brando är med i denna? Hm, men då så...
Alla och deras mamma känner till Brando som Jor-El i Superman med Christopher Reeve. Det är lätt en av hans mest ikoniska roller och väsentliga filmer.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1979: Apocalypse Now
Episk krigsfilm i regi av Francis Ford Coppola med Martin Sheen i huvudrollen.
Apocalypse Now Redux var den version som jag såg först, strax i början på 2000-talet. Den rekommenderas inte över den här ursprungliga klippningen från 1979 dock. Sedan dess har Coppola klippt om filmen ytterligare men orka, låt verket vara som det var säger jag. För det var mästerligt redan från början.
Löst baserat på boken Mörkrets hjärta från 1899 av Joseph Conrad, också en klassiker, men handlingen har flyttats från Kongo till Vietnam och Kambodja under Vietnamkriget.
Brandos Kurtz är med i egen hög person bara ungefär den sista halvtimmen men hans närvaro är påtaglig genom hela filmen och mycket handlar om honom.
Brando gjorde knappt någonting mer senare på 80-talet och inget direkt nämnvärt ännu senare in på 90-talet. Han hade då snarare mer eller mindre checkat ut... Apocalypse Now var i princip den stora finalen. Och vilken final det var.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
Topp-5: Väsentliga filmer med Marlon Brando (sammanfattning)
