Topp-5:
Väsentliga filmer med
Al Pacino

Med sommarloven och semestertider som börjar lida mot sina slut, och hösten som så smått börjar närma sig, blir det också en mörkare skara film-5:or för denna gång. Med alla de tre gudfäderna; Marlon Brando, Robert De Niro och självklart Al Pacino i spetsen samt damerna Jamie Lee Curtis och Sharon Stone därtill. Mycket nöje!

===============================================================================================

1973: Serpico

Möjligen årets film 1973. Verklighetsbaserat kriminaldrama där Al Pacino spelar snut och inte skurk för ovanlighetens skull. Filmen är väldigt verklighetstrogen i den bemärkelsen att mycket som händer är inte direkt spännande, som i actionfyllt, utan det handlar om Frank Serpicos liv helt enkelt, personliga relationer och sånt, men Pacino är så bra i den här rollen att man äter upp varenda sekund av skärmtid med honom. Han var bra redan i Gudfadern från året innan, men där överskuggades han trots allt av Marlon Brando. Dessutom kände man inte alls igen honom där så ung som han såg ut. Här känner man dock verkligen igen honom, bara året efter. Kanske är det håret och skägget som gör det? Tja, inte bara... Hans hela uppträdande i Gudfadern var dämpat och stoiskt. Serpico spelar han däremot med stora känslor. Så fastän de båda Gudfadernfilmerna från 70-talet må vara bättre som filmer betraktade är Pacino själv ändå bättre i Serpico.

===============================================================================================

1983: Scarface

Pacino är mest känd för två roller. Michael Corleone även känd som Gudfadern och Tony Montana även känd som Scarface. Den här filmen i regi av Brian De Palma efter manus av Oliver Stone är en sorts nyinspelning av filmen med samma namn från 1932 baserat på romanen med samma namn från 1930 som i sin tur baserades på Al Capone som också kallades Scarface... Men egentligen inte. Scarface anno 1983 har med andra ord egentligen inte mycket att göra med den tidigare filmen eller boken utan är väldigt mycket sin egen grej och handlingen har flyttats från 1920-talets Chicago till 1980-talets Miami. Just den här filmen var faktiskt i mångt och mycket den direkta inspirationen för GTA: Vice City. Al Pacino är helt loco i rollen som Tony Montana, som börjar från botten och tar sig hela vägen upp till toppen i den kriminella världen. Detta är en mycket bra film och ett mycket bra uppträdande av Pacino. "Say hello to my little friend!"

===============================================================================================

1990: The Godfather Part III

Det svarta fåret i trilogin enligt populär och pretentiös åsikt. Och låt gå för att filmen inte är perfekt, men det var å andra sidan inte de föregående två heller. Trean har däremot väldigt bra tempo och storyn engagerar konstant från start till slut. Så i min mening är den här delen minst lika bra som de första två. Filmen nominerades till sju Oscar, inklusive för bästa film, men vann inte en enda. Att Al Pacino inte ens nominerades för sin roll i den här delen är dock det verkliga brottet. Andy Garcias roll här motsvarar Pacinos i den första delen men det är ju ändå Pacino som märks mest och verkligen stjäl varenda scen han är med i som den numera gamle Gudfadern. Detta är utan tvekan hans allra mest minnesvärda uppträdande som Michael Corleone. "Just when I thought I was out, they pull me back in!" är lätt en av de mest ikoniska bitarna av dialog från både Gudfadernfilmerna i synnerhet och Pacinos hela karriär i största allmänhet.

===============================================================================================

1992: Scent of a Woman

Detta är den. Hoo-ah! Efter att ha varit nominerad för antigen bästa manliga biroll eller bästa manliga huvudroll hela sju gånger ledandes fram till denna så var det till slut En kvinnas doft här som vann Pacino en Oscar för huvudrollen. Vilket väl var på tiden, även om man sannerligen kan ifrågasätta huruvida just det här uppträdandet verkligen var så mycket bättre än alla de tidigare sju som han nominerades för. Man kan ju tycka att han borde ha vunnit för bästa biroll redan i Gudfadern från 1972, för bästa huvudroll i Serpico från 1973 eller för bästa huvudroll i Gudfadern del III från 1990... Och följaktligen kan man undra huruvida den här vinsten inte var bara för att väga upp för de tidigare missarna. Men nåväl. Hans uppträdande som den blinde, pensionerade, grinige, gamle militären i den här filmen är trots allt också mycket bra och helt klart sevärt och minnesvärt. I regi av Martin Brest som även gjorde Snuten i Hollywood. Hoo-ah!

===============================================================================================

1997: Donnie Brasco

Verklighetsbaserat kriminaldrama. Att vare sig Johnny Depp eller Al Pacino ens blev nominerade för bästa manliga huvudroll samt bästa manliga biroll är ett hån. Vadå, var akademin förrvirad kring vem som egentligen hade huvudrollen eller? Al Pacino har top billing men givetvis är det Johnny Depp i rollen som Donnie Brasco som har huvudrollen. Detta är i alla fall en av Pacinos bästa uppträdanden genom tiderna. Pacino spelar vanligtvis både självsäker och framgångsrik, oavsett om det är som Gudfadern, Scarface, fan själv i Djävulens advokat från samma år, coachen i Any Given Sunday, Willy Bank i Ocean's 13, you name it. Donnie Brasco är ett undantag. Han är förvisso ingen mes, utan han är driven och har självförtroende, visst. Men han måste spela den hand han blev given liksom och vidare framgång låg bara inte i korten för honom. Och Al Pacino är så jävla bra i denna roll. Som gangstern som kunde ha nått toppen men bara inte kom vidare.

===============================================================================================

Topp-5: Väsentliga filmer med Al Pacino (sammanfattning)

(1973) Serpico
(1983) Scarface
(1990) The Godfather Part III
(1992) Scent of a Woman
(1997) Donnie Brasco