|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1987: Near Dark
Kathryn Bigelow hade tidigare medregisserat dramarullen The Loveless, som fick den dumma titeln Black Leather i Sverige, tillsammans med Monty Montgomery, med Willem Dafoe i huvudrollen, men Near Dark, eller Natten har sitt pris på svenska, var hennes soloregissörsdebut.
En vampyrfilm annorlunda nog, med Adrian Pasdar i huvudrollen och Jenny Wright i den ledande kvinnliga rollen men framför allt med Lance Henriksen och Bill Paxton i övriga nyckelroller i ett gäng vampyrer.
Denna gick tyvärr förlorad i mängden vampyrfilmer på 80-talet, som Fright Night, Skräcknatten, från 1985 och The Lost Boys från samma år som Bigelows bidrag till genren. Enligt Bigelow själv var det främst just The Lost Boys som överskuggade hennes egen film, varför denna floppade hårt då det begav sig... Near Dark har dock en mycket intressant premiss och Bigelow får till några riktigt snygga tagningar rent visuellt. Lätt sevärd, även om The Lost Boys faktiskt är bättre.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1990: Blue Steel
Actionthriller med Jamie Lee Curtis i huvudrollen som nyexaminerad poliskvinna i råa New York. Jag gillar den här och har nog alltid gjort det. Det var en sådan film som jag såg för första gången då jag råkade kanalsurfa mitt in i den på TV någon gång runt mitten på 90-talet och den lämnade liksom ett bestående intryck på mig. Ron Silver spelar dåre som går runt och skjuter ihjäl folk efter att ha varit vittne till hur Jamie Lee Curtis karaktär sköt ner en rånare i en livsbutik. Deras vägar korsas igen och de inleder ett förhållande, allt medan Curtis deltar i jakten på mördaren som är Silver. Filmen är långt ifrån felfri, man kan t ex undra hur exakt Silver lyckas spåra upp Curtis och hennes närstående, men här finns mycket att gilla. Bigelow bygger upp stämningen på ett bra sätt och Curtis är utmärkt i rollen som grön men självständig och självsäker snut. Filmen är spänningsfylld och fartfylld så det räcker och har se om-värde.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1991: Point Break
Den där surf/actionfilmen med Keanu Reeves som surfarsnut. Just den som vi har att "tacka" för att filmstudion så bajsnödigt tvunget insisterade på att ha honom i rollen som Jonathan Harker i Francis Ford Coppolas tagning på Bram Stokers Dracula året efter. Vilket gör det lite svårt att inte vara lite kinkig på den här filmen. Men det är ju heller inget som Kathryn Bigelow kan beskyllas för och han passade däremot bra i sin roll här i denna, gentemot bl a Patrick Swayze och Gary Busey. Point Break, med undertitlen Dödens utmanare i Sverige, fick bra mottagande och blev en stor framgång och är faktiskt än idag ihågkommen som något av en kultklassiker från det tidiga 90-talet. Även om premissen är störtlöjlig, då Keanu Reeves infiltrerar ett gäng surfare som bara råkar vara bankrånare också, så är det faktiskt en högst välgjord och kompetent filmad actionrulle. Bigelow får alltså jobbet gjort. Inte illa pinkat.
Så att öh... Surf's up, dude!
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2002: K-19: The Widowmaker
De flesta kvinnliga regissörer har vanligtvis gjort antigen draman eller romantiska komedier... Skjut inte budbäraren för så är det bara. Kathryn Bigelow har dock redan sedan 1980-talet visat var skåpet ska stå. Bara utifrån filmerna hittills från denna lista har vi en vampyrfilm till att börja med följt av två snutfilmer där den ena är mer av en thriller medan den andra är mer renodlad action och lika mycket fucking surffilm därtill! Med K-19: The Widowmaker kan vi lägga till en ubåtsfilm. En verklighetsbaserad historia om hur det gick åt skogen med Sovjetunionens första ballistiska atomubåt på 1960-talet pga de styrande kommunistsvinens totala inkompetens. Strålskyddsdräkter var t ex slut på lagret, så de skickade med kemikalieskyddsdräkter istället. Just fin planekonomi...
Riktigt välfilmad, bl a hur Bigelow lyckas få med flera vidvinkelscener i kontrast till de trånga utrymmena inuti själva ubåten, och överlag spänningsfylld och sevärd.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2008: The Hurt Locker
Detta är Kathryn Bigelows magnum opus. En samtida krigsfilm som följer en bombgrupp inom den amerikanska militären under det pågående Irakkriget, med Jeremy Renner i huvudrollen gentemot främst Anthony Mackie. Nominerades för hela nio Oscars och kammade hem sex av dem, flest för det året, inklusive för bästa film och för bästa regi så Bigelow gick själv hem med två guld. Även om Clint Eastwoods Gran Torino utan tvekan är 2008 års bästa film i min bok så hade nog jag själv ändå också tilldelat Bigelow utmärkelsen för bästa regi i The Hurt Locker. Det hela är nämligen helt sanslöst snyggt fångat på film... Bigelow är påhittig som få med intressanta kameravinklar och fiffiga reflektioner parat med realistisk eldgivning och stora explosioner. Tillskillnad från de flesta andra regissörer gör hon dessutom såväl slow motion som shaky cam HELT rätt. The Hurt Locker är en mycket bra film och Bigelow ska med rätta ha beröm för denna.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
Topp-5: Väsentliga filmer av Kathryn Bigelow (sammanfattning)
