|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1976: Rocky
Carl Weathers var kung. Eller mästare. En så bra och karismatisk skådis, även när han spelade något av ett rövhål som i Rovdjuret. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Första filmen för Wheathers del för denna andra topp av den tredje omgången av film-5:an är alltså Rocky här.
Wheathers spelar den obesegrade världsmästaren i tungviktsboxning, Apollo Creed. Utan tvekan karlns mest berömda roll genom tiderna. Det här var också han första stora roll i en storfilm. Wheaters var inte alltid skådespelare. Fram till mitten på 1970-talet spelade han professionell amerikank fotboll och på college-nivå dessförinnan. Han drog sig tillbaka från NFL 1974 för att göra karriär inom film istället, började synas i diverse mindre roller 1975 och fick sitt stora genombrott redan året därefter med just Rocky.
En enorm hit bland både kritiker och biopubliken i allmänhet. Det var DEN mest framgångsrika filmen 1976 och vann t o m en Oscar för bästa film.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1979: Rocky II
Vad som började som en prestigefylld Oscarsvinnare till film med Rocky blev en mycket långlivad franchise minsann. Ingen av de senare filmerna nådde samma "fina" status som originalfilmen men låt oss vara ärliga nu... Det hela urartade faktiskt till tecknad film allt eftersom och det kom sedan att dröja årtionden innan man fick till det igen med Rocky Balboa.
Jag tillhör dock skaran som anser att just den andra filmen från tre år senare är minst lika bra som den första. Rocky III och IV är ju skyldiga nöjen. Tvåan är däremot bra på riktigt och spelar som en mycket god sk "companion piece" till originalfilmen.
Carl Wheathers återvände såklart i samma roll och han spelade Apollo även i trean och fyran senare på 80-talet, men tvåan är alltså en bra film på riktigt och mer hans film också än någon av de andra uppföljarna. Rocky II har dessutom min favoritscen i någon Rocky-film någonsin och det är just denna på bilden här nedan med Apollo.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1987: Predator
Predator, eller Rovdjuret som filmen tillika monstret kallades på svenska förr i tiden, är en modern sci-fi/actionklassiker. Det är också en slasherfilm i förklädnad när man tänker efter.
Men istället för några tafatta ungdomar så är det en grupp tungt beväpnade elitkommandosoldater till biffiga machomän som jagas och dödas ute i skogen. Carl Wheathers karaktär Dillon är en av dessa alfahannar och vi ser många minnesvärda scener med honom.
Han och Arnold Schwarzenegger delar vad som är det manligaste handslaget någonsin fångat på film i denna. Här visade Weathers att han sannerligen hade vad som krävs för att vara en äkta actionhjälte.
Han biffade tydligen upp för rollen vilket sägs ha sporrat Arnold att biffa upp ännu mer. Så om Wheathers började tränade klockan fyra på morgonen, då skulle Arnold börja träna redan 03:30.
Arnold inspirerade tydligen i sin tur Wheaters till att börja röka cigarr under inspelningen. Manligt? Svar: Ja.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1988: Action Jackson
Action var hans mellannamn. Carl Weathers spelar snuten Jericho Jackson som kallas Action av någon anledning trots att han egentligen inte ser så mycket av det själv, i alla fall inte jämfört med andra hårda 80-talssnutar som John McClane i Die Hard eller Riggs och Murtaugh i Dödligt vapen. Jag hade aldrig sett den här innan jag såg den tidigare i år. Jag förväntande mig en riktig B-rulle. Kalkonkvalité. Men vet ni, denna är faktiskt inte så tokig trots allt. En helt okej film. Men tyvärr bidde det inget varken med Action Jackson i synnerhet eller med Weathers som actionikon i allmänhet efter denna. Det är synd. Om något så borde ju Weathers definitivt ha varit en av "The Expendables" med Sly och gänget. Varför någon som Terry Crews, som inte ens var någon actionhjälte på 80-talet, fick vara med istället för Weathers är något av en gåta för mig. Och det är en ung Sharon Stone där bredvid Weathers på bilden nedan, ja.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1996: Happy Gilmore
Detta var 20 år efter Rocky. Weathers hade hunnit åldras märkbart vid det här laget. Inte för att han inte fortfarande såg bra ut. Märkbart äldre bara.
Happy Gilmore är en sportkomedi med Adam Sandler. Vissa kallar denna en av Sandlers bästa. Och det är den också. Weathers har en hyfsat stor biroll som en legendarisk golfare som fick högerhanden avbiten av en alligator och många år senare blev så rädd för samma alligator att han råkade ramla baklänges ut genom ett fönster till sin död. Det kan kanske tyckas aningen makabert att ha med denna där detta händer med tanke på skådisens verkliga bortgång tidigare i år, men det är faktiskt med glimten i ögat och det är faktiskt en riktigt bra film och lätt en av Weathers mest minnesvärda. Och han gick trots allt vidare till en bättre plats i filmen... Vilket vi självklart önskar Carl Wheaters i verkligheten också. Vila i frid du gamle ikon. Vi kommer alltid att minnas dig.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
Topp-5: Väsentliga filmer med Carl Wheathers (sammanfattning)
