|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2015: The Witch
Regissörsdebut för Robert Eggers som senare även regisserade The Lighthouse, The Northman och bara här om året nyinspelningen av Nosferatu, som alla hyllats av en nästan enad kritikerkår. The Witch var inget undantag, mannen kom ut svingandes eller hur man nu säger, och i min egen ödmjuka åsikt är denna fortfarande det mest intressanta som han har gjort. En skräckfilm men ingen splatterskräck, inga jump scares, ingen mördare som gömmer sig bakom buskarna med kniv eller yxa eller motorsåg eller något sådant... The Witch är mer obehaglig utan bara helvete. Filmfan utspelar sig i 1630-talets New England där en familj byggt sig en bondgård intill en stor mörk jävla skog... Där saker såklart börjar hända. Och allt kretsar kring häxkonst då. Anya Taylor-Joy spelar den äldsta dottern i familjen som beskylls för både det ena och andra ända tills... Ja, ända tills det hela slutar som det gör då...
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2016: Split
Efter tre lyckade hits på raken runt millenniumskiftet med Sjätte sinnet, Unbreakable och Signs så hyllades M. Night Shyamalan som den nästa Spielberg. Mannen kunde inte göra fel helt enkelt. Sedan gick det såklart ordentligt utför... Vad som följde var nästan ett och ett halvt årtionde med ett halvt dussin av, milt uttryckt; mindre lyckade rullar och folk var sååå över M. Night. Diskursen hade skiftat till att han närmast gjorde sig till åtlöje med filmer som The Happening där den stora twisten var att träden gjorde det eller nåt. Konsensus var att mannen var passé. Sedan fick han dock till ännu en hit med Split. Den här blev verkligen en grej. Mycket omtalad. En riktig snackis. Inte minst för twisten i den sista scenen som jag inte tänker spoliera här och framför allt för James McAvoys framträdanden (i plural, ja...) som olika personligheter hos en person med identitetsstörning men också för Anya Taylor-Joy i den ledande kvinnliga rollen.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2020: The New Mutants
Ja, denna. Ja, verkligen. The New Mutants är inte bara bättre än flera tidigare X-Men-filmer men även en bättre avslutning på den gamla X-Men-filmserien från Fox än Dark Phoenix.
Det är även en mer annorlunda historia gentemot var och varannan annan superhjälteserietidningsfilm. Därmed är den som en frisk fläkt. Storyn har inte spelats ut till leda, miljön är något annat då nästan hela filmen utspelar sig på typ dårhus som därtill blir till typ spökhus så att ja, jag gillar det här.
Och så var jag fan av New Mutants sedan tidigare då jag läste serierna i svenska Marvel Mutanter.
Maisie Williams har top billing som Rahne Sinclair och om det är någon som egentligen har huvudrollen så är det Blu Hunt som Danielle Moonstar. Anya Taylor-Joy har dock en stark stödjande roll och är den som sparkar mest röv och är definitivt den häftigaste som Colossus lillasyster Illyana tillika Magik.
Och Magik som är så cool är också min favorit!
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2023: The Super Mario Bros. Movie
En röstroll som prinsessan Flugsvamp. Hon Peach alltså. Från Svampriket. För Mario att rädda. Men bara ibland, inte alltid. För hon kan minsann ta vara på sig själv också ibland. Jag fick faktiskt fundera en del kring den här placeringen... För sedan sin roll som Illyana Rasputin tillika Magik i 2020 års ovanstånde The New Mutants så hade fröken Taylor-Joy även medverkat i sådana kritikerrosade rullar som Last Night in Soho, The Northman och The Menu. Givetvis måste jag åtminstone överväga dessa. Men nej, fuck it, åt helsefyr med alla dessa fancy pancy artsy pretentiösa filmer. Illuminations datoranimerade Super Mario Bros-film som producerades i nära samarbete med Nintendo själva är minst lika bra och inte minst roligare och Taylor-Joys Peach är sannerligen en glädjande bit av hela upplevelsen. Tillskillnad från spelfilmen från 90-talet blev den här dessutom så framgångsrik att vi säkerligen kommer få höra henne som Peach igen.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2024: Furiosa: A Mad Max Saga
Postapokalyptisk action i regi av George Miller och som undertiteln förtäljer en del av hans Mad Max-serie som startade 1979 med Mel Gibson i titelrollen men utan Mad Max den här gången. Furiosa är något så kuriosa som en prequel till 2015 års Mad Max: Fury Road där Tom Hardy tog över rollen som Max och Charlize Theron spelade karaktären Furiosa och sparkade röv i rollen.
Furiosas egen film är inte lika fartfylld som Fury Road var men gillade man den, eller Mad Max i allmänhet, så blir man knappast besviken på den här.
Detta är faktiskt en riktigt bra film. Jag gillar den. Ett av fjolårets bästa. Hatten av för token George Miller som gjorde det igen och som också visade att en Mad Max-film kan faktiskt funka helt utan Mad Max. Anya Taylor-Joy gör mycket bra ifrån sig som en yngre Imperator Furiosa och Chris Hemsworth är för övrigt också väldigt kul att skåda som den vanvettiga krigsherren Dementus.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
Topp-5: Väsentliga filmer med Anya Taylor-Joy (sammanfattning)
