Fantasy-filmer som har premiär lagom till jul tycks ha blivit något av en egen trend i trenden forntida- och fantasy-filmer i allmänhet. För de som nu lyckades rädda sig undan PR-jippot kan vi förtälja att den här julens stora biofilm heter Guldkompassen (finns även till PC, PS2, PS3, PSP, DS och Xbox 360 '-_-) och är den första delen i Den mörka materian-trilogin baserad på böckerna årgång 1995-2000 (1997-2001 i Sverige) av den brittiske författaren Philip Pullman som för övrigt belönades med litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne ett par år tillbaka.
Jag tänker inte gå närmare in på synopsisen, då Tina gärna ville göra detta, utan nöjer mig med att konstatera att Guldkompassen som biofilm betraktat förvisso är en lagom trivsam upplevelse i sig men själva vetskapen om att detta är ännu en "första del" i den millånga raden "storslagna" filmatiseringar av mer eller mindre kända litterära verk som kommer här i kölvattnet av alla Sagan om ringen-filmerna lämnar bitterljuv eftersmak... Personligen så började jag tröttna redan vid första Narnia. /JMK
Resumé
Vi möter här 11-åriga Lyra (Dakota Blue Richards) som lever i en parallellvärld inte helt olik vår egen. Men istället för att själen finns inuti kroppen, lever den här som ett djur utanför och lämnar aldrig ens sida... På skolan där Lyra går har barn försvunnit under mystiska omständigheter och samtidigt tror sig Lyras farbror lord Asriel (Daniel Craig) ha hittat en väg ut till andra världar med hjälp av så kallat stoft som binder samman alla världarna.
Sedan när Marisa Coulter (Nicole Kidman) en dag kommer till skolan förändras Lyras liv för alltid. Mrs Coulter erbjuder henne en resa till Nordpolen och att få träffa de mäktiga pansarbjörnarna. Intet ont anande följer Lyra med det falska fruntimret som snart alltså visar sig vara betydligt mindre välsinnad än hon först verkade. Kan hon ha någonting att göra med barnens försvinnande och exakt vad är denna guldkompass för något som Lyra är ämnad att ha i sin ägo? Det här är en spännande kamp för frihet och fritt tänkande, i en värld fylld med luftskepp, häxor och talande isbjörnar.
Själv tyckte jag bättre om filmen än Janne och ser fram mot uppföljaren. Just den här typen av fantasy-äventyrsfilmer gillar jag. En del av dagens filmer kan kännas ganska tunna då de bygger mer på häftiga specialeffekter än en spännande och bra handling. Men inte den här. Detta var en bra och maffig början på en intressant berättelse och jag vill gärna se hur den slutar. /TMT
|
